I Annandag jul-gudstjänsten berördes jag starkt av bibeltexterna och likaså genom en av psalmerna: På lidande byggd är Guds kyrka … av Lars Thunberg (nr 163 i Den Svenska Psalmboken, 1986). Har i efterhand särskilt mediterat över budskapet i den andra versen:

Vi hyllar er, sanningens vittnen. Ert samvete höll i all prövning. För rättvisa stred ni, och intet fick hindra er gärning och övning.

Innehållet är baserat på Samuel Gabrielssons psalm O Gud, för de trogna martyrer … (nr 150 i Den Svenska Psalmboken, 1937), där den andra versen lyder:

Hell eder, Guds vittnen, som traktat Att samvetets renhet bevara Och högre än liv haven aktat Att efter rättfärdighet fara!

Har särskilt tänkt på två aspekter från de båda versionerna:

– att bevara samvetets renhet, och

– att intet får hindra gärning och övning.

Pastoralbreven betonar vikten av en uppriktig tro och ett gott samvete (1 Tim. 1:5) och påpekar faran för fiffel som leder till skeppsbrott i tron (1 Tim. 1:19). Samme apostel är föredömligt rakryggad i liv och tjänst: Bröder, jag har levt inför Gud med ett fullkomligt rent samvete ända till i dag (Apg. 23:1) … strävar jag själv efter att alltid ha ett gott samvete inför Gud och människor (Apg. 24:16). Vi har avsagt oss allt hemligt och skamligt och använder inga knep. Vi förfalskar inte Guds ord utan lägger öppet fram sanningen och anbefaller oss själva inför Gud åt varje människas samvete (2 Kor. 4:2).

Vad hade hänt om våra fäder, trons hjältar, inte kämpat för den tro som en gång för alla överlämnats åt de heliga (Jud. 3) – i bekännelse, gärning och övning? Därför kvarstår uppmaningen också till oss: Kämpa trons goda kamp, sök att vinna det eviga livet som du blev kallad till och som du bekände dig till genom att inför många vittnen avlägga den goda bekännelsen (1 Tim. 6:12).

Först och sist är det viktigt att komma ihåg förmaningens fundament och kännetecken: Vad all förmaning syftar till är kärlek av ett rent hjärta, av ett gott samvete och av en uppriktig tro (1 Tim. 1:5).