I Dagen av 2010-04-09 ägnas ett helt uppslag åt 50-årsfirandet av kvinnliga präster. En av artiklarna avslutas med ett konstaterande av läget i Svenska kyrkan: Kvinnoprästmotståndares teologiska argumentation nonchaleras och de som händelsevis är kvar i tjänst utgör ett arbetsmiljöproblem.

Läs artikeln: 50 år med kvinnor i predikstolen.

Efter att ha studerat uppslaget tänkte jag: ”När kommer Dagen att ha en artikel, förmodligen inte ett helt uppslag, om en klassisk, nytestamentlig syn i ämbetsfrågan”? I väntan på detta förmedlar jag ett vittnesbörd.

De flesta av oss kristna tror på Gud – fattas bara! Många tror också på en gudsuppenbarelse. I möten med bibeltexterna görs olika vägval, och det är förmodligen här som vägarna skiljs åt. Några menar att bibelordet är ”barn av sin tid”, d.v.s. fromma personers sätt att beskriva en gudsrelation. Andra bär på övertygelsen att historiens Gud har talat och att Hans ord är tillförlitligt, som psalmisten uttrycker det: För evigt, HERRE, står ditt ord fast i himlen (Ps. 119:89). Det förra vägvalet leder till, som fallet är i stora delar av Svenska kyrkan, tron på demokratin som en gudomlig uppenbarelse. Det senare vägvalet har tilltro och respekt för Guds ord, i tid och otid, något som t.o.m. aposteln Paulus ger uttryck för inför landshövding Felix: … det bekänner jag för dig att jag enligt ’den vägen’ som de kallar för en sekt, tjänar mina fäders Gud på det sättet att jag tror på allt som är skrivet i lagen och hos profeterna (Apg. 24:14).

Fram till slutet av 1950-talet var Svenska kyrkan bärare av en klassisk syn i ämbetsfrågan. Sedan dess har ”folkväldet” allt mer tagit över och Guds ord förpassats till ”skräpkammaren”. Som bekant gäller det inte bara ämbetsfrågan, utan även synen på äktenskapet.

Bibeln talar tydligt om skapelsens goda ordning, något som bekräftas i Nya Testamentet. Människan skapades till Guds avbild, till man och kvinna skapade han dem (1 Mos. 1:27) och det konstateras att allt var mycket gott (1 Mos. 1:31). En motståndsrörelse till Guds goda ordning arrangerades, vilket har fått ödesdigra konsekvenser. Det allra finaste i Guds skapelse måste till varje pris skjutas i sank, sådan var avsikten då – och strategin är fortfarande densamma.

Guds frälsingsplan har genomförts, något som påskens budskap om Jesu Kristi lidande, död, uppståndelse och seger vittnar om: … djävulen har syndat ända från begynnelsen. Och Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar (1 Joh. 3:8).

Några av oss är – för vår frälsnings skull – helt och fullt beroende av Guds ords uppenbarade sanning. Att välja, vraka och tolka det på godtyckligt sätt är livsfarligt. Jesus betonar: Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria (Joh. 8:31) och … den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare över sig: det ord som jag har talat skall döma honom på den yttersta dagen (Joh. 12:48).

Samarbets- och arbetsmiljöproblemen i Svenska kyrkan har för några lett till att alternativa församlingsstrukturer uppstår. Bakgrunden är, så som det en gång var för apostlarna: Man måste lyda Gud mer än människor (Apg. 5:29). Vi står inte ut med att anpassa oss till döds – det har med vår överlevnad att göra!

Missionsprovinsen i Sverige och Finland har vuxit fram som en behövlig nödlösning i en för våra nordiska länder prekär situation. Det sker i förvissning om att Jesu missionsbefallning gäller till tidens ände och att omvändelse och syndernas förlåtelse måste predikas för alla folk i Jesu Kristi namn (Luk. 24:47).

Den evangelisk-lutherska bekännelsen medger och uppmuntrar att en biblisk församlingsordning upprätthålls i kristider. I bekännelseskriften ”Om påvens makt och överhöghet” kan läsas: Därför då biskoparna antingen omfatta falsk lära eller vägra att meddela vigning, äro församlingarna nödgade på grund av gudomlig rätt att genom sina i tjänst varande präster viga och förordna åt sig nya. Men det är biskoparnas ogudaktighet och våldsregemente, som vållat kyrkosöndringen och tvedräkten (sid. 353 SKB).

Det är också vår övertygelse att Guds goda ordningar bekänns och praktiseras – i ämbetsfrågan (1 Kor. 14:33–36, 1 Tim. 2:8–15) äktenskap (Matt. 19:4–6, Hebr. 13:4) och familjeliv (Ef. 5:22–33)

Med Guds nåd och hjälp vill vi vara med och kämpa för och bevara det som utgör Filadelfia-församlingens signum – med mission i fokus: … din kraft är ringa och du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn … Eftersom du har bevarat mitt ord om uthållighet, skall jag bevara dig och rädda dig ur prövningens stund, som skall komma över hela världen och sätta dess invånare på prov (Upp. 3:8, 10).