Veckan går mot sitt slut. Jag har stannats upp inför ett par notiser i det svensk-kyrkliga mediabruset som föranlett en del reflektioner och behov av ett par kommentarer.

I månadsskiftet augusti–september hölls i Luleå stift en samling under temat En Trovärdig Kyrka, Framtidsforum. På programmet fanns ett samtal om ”en gemensam resa, om övertygelse och förändring” under medverkan av stiftets biskop och domprosten i Göteborgs stift. Samtalet har uppmärksammats i Kyrkans Tidning och är väl värt att studera: Hans Stiglunds brottning med ämbetsfrågan.

Visst är det en märklig bekännelse!

I augusti inleddes processen för biskopsval i Växjö stift. En av kandidaterna, med bibel- och bekännelsetrogen bakgrund, hamnade omedelbart i fokus. Tidningen Dagen rapporterade under rubriken: Dag Sandahl redo prästviga kvinnor. Många ibland oss undrade – vad har hänt egentligen? Valet är avgjort och den på många sätt kontroversielle komministern hamnade sist bland biskopskandidaterna. I veckan har han tagit bladet från munnen och kommit med en bekännelse i sin blogg: Nu kan det sägas.

Visst är det en märklig bekännelse!

En ledare i senaste numret av Kyrka & Folk är också intressant i sammanhanget. Det påpekas i artikeln att högkyrkligheten fallit till föga, anpassat och inordnat sig i den kyrkoordning som fastslagits av Svenska kyrkan. Ledarskribenten utmanar: Om man nu … kommit fram till att detta varit fel, att frågan om kvinnliga präster inte är en lärofråga, där våra samveten är bundna, då vore det väl på sin plats att offentligt erkänna detta och att i offentliga försoningsgudstjänster låta oss få se alla de som nu knyter an till kvinnoprästvigande biskopar och som förklarat sig villiga att fullt ut tjänstgöra med alla inom vigningstjänsten oavsett kön, fira mässa tillsammans med kvinnliga präster.

Läs ledaren i sin helhet: Valet som är gjort.

Personligen kommer jag tillbaka till apostelns Paulus’ bekännelse i en prekär situation – som inte är präglad av flummighet utan av tydlighet: Därför, då vi genom Guds barmhärtighet har denna tjänst, så tappar vi inte modet. Vi har avsagt oss allt hemligt och skamligt och använder inga knep. Vi förfalskar inte Guds ord utan lägger öppet fram sanningen och anbefaller oss själva inför Gud åt varje människas samvete (2 Kor. 4:1-2).

Märkliga bekännelser bör ersättas av en på Skriften grundad tydlig bekännelse!