Missionsprovinsens hemsida publicerar information om aktuella händelser i Sverige, Finland och andra internationella sammanhang. Det mesta arbetet utförs på ideell basis och rutinerna för hemsidans skötsel förbättras fortlöpande.

Under rubriken Signerat har några skribenter sedan en tid tillbaka bidragit med några aktuella inslag. Tanken är att förmedla reflektioner och vittnesbörd utifrån Missionsprovinsens identitet, att synliggöra gemenskapen mellan olika grupper och traditioner som står på Bibelns och bekännelsens grund.

Det finns givetvis en risk att traditionerna markerar sin egenart på ett övertydligt sätt, att budskapet primärt kommuniceras utifrån den egna referensramen. Då uppstår lätt missförstånd, något som uppenbarligen blivit fallet genom Sr Mariannes bidrag: Petrus II, ämbetsfrågan och faran för sekterism.

Menar Sr Marianne att vissa lutheraner och Rom blivit ense i den grundläggande frågan om ”rättfärdiggörelsen genom tron”? Den som läser texten noga upptäcker förvisso en viss nyfikenhet och öppenhet för den dialog om tron som pågått parterna emellan under det senaste decenniet, men att därifrån dra slutsatsen om fullt samförstånd upplevs som en inläst tolkning.

Menar Sr Marianne att den tydliga ståndpunkt hon hittills haft i ämbetsfrågan har förändrats? Föga troligt! Tvärtom påvisas en öppenhet för studium av hela det bibliska materialet som betonar Guds goda ordning i samhälle och kyrka för såväl man som kvinna. Och inte minst indikeras en oro för högkyrklighetens uppgivenhet, att av politisk korrekthet ge upp förvissningen om den av Gud givna uppenbarelsen.

Provinssekreterare Bengt Birgersson har, upplevs det som, i sitt bidrag i någon mån gått i polemik med Sr Marianne: Den dyrbara juvelen. Till minne av Martin Luthers anslag av de 95 testerna, som blev inledningen till reformationen i Tyskland, måste evangeliet också idag till varje pris bevaras och försvaras, hävdar Birgersson.

Jag har fått en hel del förfrågningar och kritik mot vad som publicerats på Missionsprovinsens hemsida. Med rätta kan framhållas att vi inte haft tillräckligt tydliga rutiner för publicering av material, inte minst när det rör sig om känsliga och delvis kontrovesiella frågor. Vid senaste Missionsrådssammanträdet (13/11) fördes därför en diskussion om Missionsprovinsens identitet och hur vi internt och externt bör hantera sådana frågor på ett gott och trovärdigt sätt.

Min förhoppning är att Missionsprovinsen kunde arrangera ett seminarium för att belysa den viktiga lärofrågan om ”rättfärdiggörelsen genom tron” – i enlighet med Skriftens och den evangelisk-lutherska bekännelsens framställning. Det bör ske utifrån apostelns konstruktiva anvisning till församlingsföreståndare, att hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att han genom en sund undervisning kan uppmuntra andra och vederlägga motståndarna (Tit. 1:9). Här borde det vara relevant att även belysa och utvärdera de ekumeniska samtal som förts mellan vissa lutheraner och Rom, t.ex. ett dokument från slutet av 90-talet: Gemensam deklaration om rättfärdiggörelseläran och en aktuell, under året utgiven publikation: Rättfärdiggörelsen i Kyrkans liv.

Jag reflekterar över den tydlighet och omsorg som aposteln Paulus redogör för i Galaterbrevet.

Å ena sidan är han hypertydlig med avseende på kampen för och bevarandet av det givna budskapet: Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse. Det vi redan har sagt säger jag nu än en gång: om någon predikar evangelium för er i strid med vad ni har tagit emot, så skall han vara under förbannelse (1:8-9).

Å andra sidan brinner han av kärlek och omsorg för dem som riskerar att komma på avägar: Mina barn, som jag nu än en gång med smärta föder, tills Kristus har tagit gestalt i er, jag skulle önska att jag nu var hos er och kunde ändra mitt tonfall, för jag vet mig ingen råd med er (4:19-20).