På tågresan hem från Göteborg i går kväll bläddrade jag i SJ-tidningen Kupé (nr 11/2010). Stannades upp inför ett uppslag med temat Död & Sorg, och den pradoxala överskriften Döden lever. I ingressen står det:

Designade kistor. Uppsluppna begravningsfester. Digitala, talande gravstenar och minnesidor på nätet. Har vi fått en ny syn på död och begravningar? Ja, det verkar så. 2010 har döden börjat leva.

I artikeln utbroderas hur vi på ett mer elegant sätt försöker hantera död och sorg. Redogörelsen avslutas med en presentation av olika dödstrender: att begravningsceremonierna blir mer personliga, gravplatser prylifieras, personliga budskap digitaliseras (t.ex. på Youtube) och den anonyma minneslunden sjunker i popularitet.

Tänkte på denna lekfulla presentation i ljuset av Skriftens sanningar, inte minst så här i slutet av kyrkoåret: … det är bestämt om människan att hon en gång skall dö och sedan dömas … (Hebr. 9:27).

Rubriken i artikeln får inget stöd i Guds ord – tvärtom: döden är besegrad! I slutet av ”Uppståndelsens kapitel” försäkras det: Döden är uppslukad och segern vunnen. Du död var är din seger? Du död, var är din udd? (—) Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus (1 Kor. 15:54–55, 58). Allt i kraft av Honom som försäkrar: Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö (Joh. 11:25).

Enda sättet att bli ”god vän med döden” är att ha lärt känna Honom, den förstfödde från det döda … som älskar oss och har friköpt oss från våra synder med sitt blod (Upp. 1:5). Det innebär att ha tillgång till en – all inclusive – liv- och dödförsäkring: Lever vi, så lever vi för Herren. Dör vi, så dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren. Ty Kristus har dött och fått liv igen, för att han skulle vara Herre över både levande och döda (Rom. 14:8–9).

Samtidigt kommer vi inte förbi att rubriken ändå är korrekt – utanför Kristus, i otrons värld. Bibeltexterna talar om fördömelse, förtappelse, evig död, osalighet och helvete …

Bön: Lär oss inse att våra dagar är räknade, så att vi får visa hjärtan.