Temat för texterna på fjärde söndagen i advent var Herrens moder. I evangelietexten (Luk. 1:39–45) redogörs för ett sammanträffande mellan Maria och Elisabet, mödrarna till Jesus respektive Johannes. Ett märkligt moment är mötet mellan de ofödda liven och de båda mödrarna. Två gånger återges hur barnet (Johannes Döparen) spratt till i Elisabets moderliv i mötet med Herrens moder. Berättelsen mynnar ut i den första lovsången till Kristus: Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt! Men varför händer detta mig, att min Herres mor kommer till mig? Se, när ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet till i mig av glädje. Och salig är du som trodde, ty det som Herren har sagt till dig skall gå i uppfyllelse.

I meditation över denna text kunde jag inte undgå att tänka på det ofödda barnets status. I Guds ords ljus är det uppenbart att liv existerar i och genom befruktningen. … du sammanvävde mig i moderlivet … Benen i min kropp var inte osynliga för dig, när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup. Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämda innan någon av dem hade kommit (Ps. 139:13, 15–16).

Hur är läget i vårt land med avseende på det ofödda barnets status? Den nuvarande svenska abortlagen trädde i kraft 1975 och innebär i huvudsak fri abort. Antalet aborter efter detta år har varierat mellan 30 000 och drygt 38 000 per år. För år 2009 innebar det drygt 100 aborter om dagen – under 35 års tid upp emot 1 miljon aborter!

Läs Socialstyrelsens rapport: Aborter 2009.

Hur kan det komma sig att vi kristna är så lågmälda beträffande detta allvarliga folkmord? Här finns två sidor att beakta: de som sanktionerar respektive drabbas av det. Mitt i misären gläds jag över att några i adventstiden höjer sin röst, t.ex. genom uppropet Livets söndag. Världen idag har en tänkvärd artikel som berör ämnet på ett utmanande sätt: Har Gud ändrat uppfattning?

I Guds ords ljus finns ytterligare en aspekt som behöver lyftas fram. Den apostoliska predikan är Kristus-centrerad; en redogörelse för mänsklighetens och Guds ageranden: Livets furste dödade ni, men honom har Gud uppväckt från de döda (Apg. 3:15). Vårt bidrag i mötet med Livets furste är att röja honom ur vägen! Och Guds motdrag är uppståndelsens triumf: Döden är uppslukad och segern vunnen (1 Kor. 15:54) – i Kristus. Därför kallar aposteln till omvändelse: Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade och tider av vederkvickelse kommer från Herrens ansikte (Apg. 3:19–20).