Vid julfirandet hos mina föräldrar i går kväll läste vi betraktelsen för juldagen (Luk. 2:1–15) ur Doktor Martin Luthers Huspostilla, en översättning av S. G. Cavallin publicerad 1890 i bästa frakturstil.

Inledningsvis sägs det: Denna högtid om vår käre Herres Jesu Kristi födelse är förnämligast av det skäl insatt bland de kristna, att man skall predika och väl lära denna tilldragelse, att den må bliva i minne hos ungt folk och hos menige man, att de må lägga den på hjärtat och lära att rätt känna sin Frälsare. Ty om man än varje år talar om detta ämne, så låter det sig dock aldrig utpredikas eller utläras.

Om själva händelseförloppet betonas hur det världsliga regementet måste betjäna det andliga: … därför skulle kejsaren giva anledning därtill och alltså få tjäna Herren Kristus vid hans födelse, ehuru varken kejsaren eller världen visste något därom. (—) Gud leder sin styrelse så, att världen stundom ovetande måste göra det, som man aldrig skulle kunna förmå henne att göra med vett och vilja.

De knappa omständigheterna i berättelsen utmålas och frågan ställs varför så var fallet: På det att du må tänka därpå, aldrig förgäta det, låta det gå dig till hjärtat samt fröjda dig däröver och tacka Gud därför, i synnerhet när du hör att det skett dig till godo.

Vidare påpekas äran för oss människor att Gud blivit människa: Jesus är född till världen under så ringa omständigheter, varav vi må lära att tacka och lova Gud för en sådan välgärning, att vi arma och fattiga, ja fördömda människor i dag komma till så stor ära, att vi bliva ett kött och blod med Guds Son. (—) Därför må vi berömma oss, att Gud är vorden vår broder, ja vårt kött och blod.

Innebörden av Kristi mandom förtydligas: Detta har skett på det han skulle frälsa oss ifrån synden och den eviga döden.

Slutligen påtalas Kristi exempel som han ger vidare till sina efterföljare: … emedan Kristus, Guds Son, så ödmjukat sig och delat all sin ära med vårt arma kött och så djupt förnedrat sitt gudomliga majestät, för vilket änglarna bäva, samt gått omkring såsom en fattig tiggare – där uppe i himmelen tillbedja honom änglarna, men här nere på jorden tjänar han oss och tager på sig vår synd och brist – emedan nu, säger jag, Guds Son detta gjort, så bör vi ock lära att honom till ära och pris gärna vara ödmjuka samt efter hans ord taga på oss vårt kors, lida allehanda bedrövelse och alltså honom efterfölja.

Betraktelsen är tydlig och uppbygglig! Skriftens grundläggande teman genomsyrar framställningen: skapelsens under, frälsningens verklighet och kallelsen att följa i Frälsarens fotspår … att av hjärtat gärna hjälpa och tjäna andra människor, även om det är besvärligt, även om vi därvid måste något lida. Därtill förhjälpe oss Gud med sin helige Ande genom vår käre Herre Jesus Kristus! Amen.