Media lyfter på olika sätt fram denna veckas kyrkomöte i Svenska kyrkan.

Många bland oss undrar om det händelsevis finns förutsättningar för en profilvändning – förhoppning om en öppning för en förnyad bibel- och bekännelsetrogen identitet och verksamhet i Svenska kyrkan? Frimodig kyrka utgör så tillvida det mest trovärdiga alternativet i sammanhanget.

Mitt intryck är dock att det från de frimodigas sida är en ”filttofflornas kamp” – jämför artikeln i tidningen Dagen, där det bl.a. framhålls följande:

Än har vi det tvivelaktiga privilegiet att, som någon sa, även om vi tar bort den helige Ande så skulle 95 procent av all verksamhet fortgå precis som vanligt. Det är av stor vikt att vi tar uppdraget på allvar att fostra anställda och frivilliga som kan utöva ett moget, ansvarstagande, visionärt andligt ledarskap. Det är precis vad Svenska kyrkan behöver.

Läs artikeln i sin helhet: Så kan andligt ledarskap stärkas i Svenska kyrkan.

Kyrkans Tidning rapporterar om att en celeber gäst under onsdagen besökt kyrkomötet – S-ledaren Håkan Juholt. Det framhålls att … enligt socialdemokraternas kyrkopolitiska program är kyrkopolitiken för socialdemokraterna en del av kulturpolitiken.

Läs artikeln i sin helhet: Håkan Juholt besökte kyrkomötet idag.

Kyrkans Tidning har i augusti publicerat en intervju med samme Juholt om dennes engagemang i Svenska kyrkan. Det sägs bl.a. från Juholts sida att han saknar gudstro och beskriver sig närmast som stödmedlem i Svenska kyrkan. Efter att i drygt 20 år har varit icke-medlem blev han 2008 ånyo medlem och gläds över att i semestertid besöka kyrkor … dels är det svalt och skönt och så är jag djupt intresserad av historia. Jag tittar gärna på kyrkmålningar och så får jag chans att sitta och fundera över de lite större frågorna. Men jag söker inte efter en gudstro, men efter hur vi bäst kan använda den tid vi får i livet.

Läs artikeln i sin helhet: ”Kyrkan är en bra normsättare”.

Frågan uppstår: Kan och bör Svenska kyrkan ”köpa” en sådan retorik? Visst är det anmärkningsvärt att en person, utan gudstro, får en så påfallande uppmärksamhet!

Kan personligen inte undgå att reflektera över aposteln Paulus beskrivning av den kampsituation som Guds församling befinner sig i – han förmanar: Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? Hur kan Kristus och Beliar komma överens? Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror? Vad kan ett Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna (2 Kor. 6:14–16)?

Det är utmanande läsning när andra sammanhang redogör för den nödsituation som vårt land och vårt folk befinner sig i: Kyrkans kris är uppenbar.

I Missionsprovinsens grundläggningsdokument framhålls bl.a. följande:

  • Missionsprovinsen växer fram i kraft av att Jesu missionsbefallning gäller till tidens ände även i vårt land. Jesus säger: ”Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar!”
  • Missionsprovinsen bildas mot bakgrund av nöden att svenska folket inte känner sin Frälsare, Svenska kyrkans oförmåga att förkunna evangeliet och i synnerhet beslutet att förhindra hennes bibeltroende kandidater att bli diakon/diakonissa, präst, kyrkoherde och biskop.
  • Missionsprovinsen är en fri gemenskap på Svenska kyrkans bekännelses grund, där kyrkans andliga liv bevaras och främjas.