Har under veckans gång sporadiskt via nätet och i media följt det pågående kyrkomötet i Uppsala. En av de mer uppseendeväckande och engagerade frågeställningarna gällde säkerställandet av att samtliga präster i Svenska kyrkan skall inneha vigselbehörighet. Motionens yrkande innebär att alla präster i Svenska kyrkans tjänst i princip – utan undantag – måste bejaka det år 2009 tagna beslutet om samkönade äktenskap.

Med viss nyfikenhet kollar jag aktuella pressmeddelande på Svenska kyrkans hemsida – och finner följande notis: Kyrkomötet avslutas.

Beslutet innebär att kyrkostyrelsen till 2012 års kyrkomöte ska återkomma med förslag till åtgärder som säkerställer att samtliga anställda präster i Svenska kyrkan måste inneha vigselbehörighet.

Läs ur snabbprotokollet: Förordnande som vigselförrättare m.m.

Tidningen Dagen rapporterar: Obligatorisk vigselbehörighet för alla präster.

Motionen har ifrågasatts från flera håll – två motmotionärer yrkade på avslag. En av dem har i sin blogg redovisat sitt anförande: Här kommer mitt inlägg i vigselfrågan.

I debatten har det funnits andra röster som med stor frimodighet förordat det grundläggande förslaget: Att viga eller inte viga…

Beslutet innebär, efter vad jag kan förstå, att präster med en klassisk bibel- och bekännelsetrogen övertygelse har allt mer begränsade förutsättningar att verka i Svenska kyrkans tjänst. Den ”avkragning” som sedan en längre tid pågått – fortsätter. Nya präster tvingas gå kompromissens väg och de äldre skall förr eller senare inordnas i samma mönster.

I gårdagens andakt – Luthers Skattkammare – läste jag följande tänkvärda budskap:

Har de förföljt mig, skall de också förfölja er (Joh. 15:20).

Att sådana förföljelser är så ovanliga är prästernas fel. De predikar inte evangelium utan tiger med det. De håller tyst med de sanningar som skulle leda till förföljelse, men predikar i stället sin egen lag och sina egna påfund. Därför är djävulen stilla. Allt går ju som han vill. Evangelium är försummat, den kristna tron är förlamad.

Om man däremot nu igen skulle börja predika evangelium, så skulle helt säkert hela världen resa sig till motstånd. De flesta kungar, furstar, biskopar, professorer och präster och alla som har något inflytande skulle i raseri gå till motanfall. Världen kan nämligen inte tåla det som kommer från Gud. Det bevisade den på Kristus, den allra störste som funnits. Det var inte nog med att människorna inte tog emot honom. Utan de förföljde honom dessutom och hatade honom bittrare än de hatat någon annan på jorden.