Under tiden 30 maj–3 juni pågår den s k HBTQ-festivalen i Göteborg, under parollen: Sätt färg på Göteborg – och skapa en öppnare stad. Den beskrivs vara en konst- och kulturfestival som speglar homo-, bi-, trans- och queerpersoners livssituation genom konst / kultur och arrangeras för sjätte året i rad. Evenemanget genomförs i samarbete med drygt 300 samarbetspartners från både kultur- och näringslivet. Festivalen erhåller ekonomiskt stöd från Göteborgs kommun och Västra Götalandsregionen.

Min kollega på kansliet i Göteborg, Jakob Okkels, förmedlade under fredagens förmiddag en rapport om sina upplevelser och reflektioner med anledning av det pågående evenemanget i Göteborg. Han skriver:

Jag cyklade genom staden till jobbet idag och såg alla flaggorna på torgen, vid vårdcentraler och på bussarna som visar att homolobbyn har erövrat Göteborg. Vid Länsmansgårdens kyrka fanns det ett anslag om ’Mod att älska’ – också det handlar om festivalen, som man alltså aktivt deltar i.

Reagerar man öppet mot detta blir man självklart utpekad som homofob – retoriken är känd, mycket använd – och inte utan effekt! Många människor vågar inte och orkar inte längre reagera öppet och offentligt. Det är för slitsamt.

  • En del reagerar inom sig mot allt det som festivalen står för, därför att ’det är annorlunda’. Det är begripligt, men inte särskilt bra, eftersom det inte är kvalificerat av annat än ’det normala’ Och det normala är ett flytande begrepp, som kan ändra sig i många riktningar.
  • En del reagerar p g a sitt sunda förnuft – det är bättre, det är ’sunt’ utifrån den naturliga uppenbarelsen, s a s. Människor kan (ibland) förstå en sådan reaktion, och det är tydligare att den inte riktar sig mot den homosexuella människan som sådan, utan mot ett onaturligt sätt att leva.
  • En del reagerar därför att det är synd – och reagerar då särskilt, när kyrkans präster gör sig till herrar över Bibeln och Guds bud (och egentligen binder människor till synden i frihetens namn, istället för att låta evangeliet frigöra dem efter Guds buds tilltal!). Detta förstår några! Men långt ifrån många!

Rubriken från Länsmansgården ’Mod att älska’ är helt horisontell, även om man kanske tänker att Gud legitimerar all så kallad kärlek. Rubriken borde istället varit helt vertikal och fokusera på Guds kärlek till oss – trots vår synd och till seger över synden.

Kanske det borde heta: ”Mod att älskas”. För det kräver mod att låta sig älskas av Gud, när man förstår att det måste få konsekvenser för ens liv och att Gud har större kunskap om vad som är bra för mig än jag själv har. Det kräver mod att se synden, sina brister i vitögat och bekänna dem – kanske större mod än att berätta att man ’är homosexuell’. – Det kräver mod att lägga sig i Herrens hand – men, åh så gott det är att vara där!

Svenska kyrkan i Göteborg är överraskande aktiv i evenemanget. Med stolthet erbjuder man mer än 20 aktiviteter under festivalen: HBTQ-festivalen 2012.

Omfamnandet är i fokus! Frågan är vad som är den grundläggande kärleksnormen för ett sådant omfamnande? I Bibelns ljus belyses detta, efter vad jag kan förstå, genom två olika livsåskådningar: ’att tillåta synder’ eller ’att förlåta synder’. Så angriper i varje fall Herrens apostel problematiken och i hans fall finns det inte utrymme för någon bestående union av de två fenomenen:

Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike. Sådana var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande (1 Kor. 6:9–11).

Än klingar budskapet från pingstdagen i mina öron, allvarligt vädjande – och omfamnande: Låt er frälsas från detta bortvända släkte (Apg. 2:40).

För snart fyra år sedan lyfte provinssekreterare Bengt Birgersson fram ämnet i anknytning till Pride-festivalen i Stockholm (kan fortfarande läsas med behållning) under rubriken Regnbågen och samvetet.