Den gångna helgen nåddes vi av ett tragiskt besked, en djurskötare på Kolmårdens djurpark dödades i parkens varghägn: Kolmården i sorg.

Saken fick under de kommande dagarna stort utrymme i media. Frågor ställdes och besvarades, om konsekvenserna för framtiden såväl som om vargens identitet. Beträffande identiteten varierar synpunkterna starkt mellan huruvida vargen är ”husdjur” och / eller ”vilddjur”.

Gunnar Glöersen, rovdjursansvarig på Jägarförbundet, har i en blogg – utifrån sitt perspektiv – besvarat frågan: Är vargar farliga?

Samma budskap har förmedlats som debattinlägg på Newsmill, under rubriken: Olyckan i Kolmården kommer att hända i skogen om man inte jagar.

Själv stannade jag upp inför Glöersens analys och budskap:

Vargar skall till varje pris framställas som trevliga sociala djur och det är bara vi obildade lantisar som ogillar dem eftersom vi påstås ha läst för många sagoböcker. Men verkligheten hann ifatt ”vargkramarna”. Vargarna ville inte bli kramade. (—) Jag har länge varnat för att det som hände i djurparken, skulle hända. Det kommer att hända med våra vilda vargar också. Frågan är bara när och om det går att minska risken? Svaret är enkelt. Jaga dem! Jagade vargar är i det närmaste ofarliga, ojagade är farligare.

I förlängningen började jag reflektera över Bibelns perspektiv angående rovdjuren, inklusive vargen.

Profeterna lyfter fram rovdjursmentaliteten på ett närmast skrämmande sätt: Furstarna i mitt folk är som rovgiriga vargar. De utgjuter blod och förgör människor för att skaffa sig orättfärdig vinning (Hes. 22:27) … Hennes styresmän därinne är rytande lejon, hennes domare är kvällens vargar, som ingenting spar till morgonen (Sef. 3:3).

Å andra sidan framställs harmoniska drag tack vare messianska löften: Vargar skall bo tillsammans med lamm, leoparder ligga bland killingar. Kalvar och unga lejon och gödboskap skall vara tillsammans, och en liten pojke skall valla dem (Jes. 11:6).

De nytestamentliga perspektiven är dramatiska: Akta er för de falska profeterna, som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar (Matt. 7:15) … Se, jag sänder ut er som får mitt ibland vargar. Var därför listiga som ormar och oskyldiga som duvor (Matt. 10:16).

Paulus lyfter fram liknande moment i sitt avskedstal till de äldste i Efesus: Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden. Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida. Håll er därför vakna och kom ihåg att jag ständigt i tre års tid natt och dag har varnat var och en av er under tårar. Och nu överlämnar jag er åt Gud och hans nåderika ord, som har makt att uppbygga er och ge åt er arvslotten bland alla dem som blivit helgade (Apg. 20:29–32). Jag lär mig åtminstone tre saker från aposteln:

  • Inse faran och kampsituationen
  • Var vaksam
  • Tag vara på nådens medel (Ordet och sakramenten).

NT har åtskilligt mer att säga om falsk lära och en manual för att bli bevarad på livets väg. Spontant – med tanke på vår samtid: – Hur aktuella är dessa frågeställningar inom svensk kristenhet av idag?

Glöersens uppmaning om hur vargar bör hanteras glömmer jag inte utan vidare – för samma budskap har Skriften med avseende på falska profeter: Jaga dem! Jagade vargar är i det närmaste ofarliga, ojagade är farligare.

P.S.

Kom att tänka på att min lärare- och prästkollega Rune Imberg för några år sedan i någon mån berörde detta aktuella ämne: Andliga vargar.