Tillbaka i Halmstad efter en 11-dagarsutflykt, en kombination av semester och arbete.

Den norska organisationen For Bibel og Bekjennelse (FBB) hade kallat och inbjudit till sommarmöte i Tromsö i Nordnorge. Ingrid och jag hade beslutat att färdas de drygt 200 milen med bil, på resan upp utmed Norrlandskusten, Tornedalens finska sida, via Karesuando och fram till Tromsö. Slutet av resan företogs i midnattssol.

Sommarmötet var en givande upplevelse – se rapporten: FBB i midnattsol.

Återresan gick via Västerålen och Lofoten – en fantastisk naturupplevelse!

Midnattssolen som fenomen ger också bibliska associationer. Dels tänker jag på Sakarias lovsång: … ge hans folk kunskap om frälsning, att deras synder är förlåtna för vår Guds innerliga kärleks skull. I kraft av den skall en soluppgång från höjden besöka oss, för att ljus skall skina över dem som sitter i mörker och dödsskugga och styra våra fötter in på fridens väg (Luk. 1:77–79). Dels en antydan om den kommande härligheten: Någon natt skall inte finnas mer, och de behöver inte någon lampas sken eller solens ljus. Ty Herren Gud skall lysa över dem, och de skall regera som kungar i evigheternas evigheter (Upp. 22:5).

Nu sänker sig skymningen här i södra Sverige. Dags att återgå till vardagen … Minnet från norr finns dock kvar, inklusive evangeliets soluppgång och löftet om den eviga härligheten.