Tidningen Världen idag har senaste veckan uppmärksammat förhållandet mellan statligt ekonomiskt stöd och teologisk utbildning. Stefan Swärd, pastor, samhällsdebattör, bloggare och konsult, har i två artiklar lyft fram problematiken på ett värdefullt sätt:

Staten och teologin

Teologi utifrån kristen världsbild

Nämnda frågeställning aktualiserar det som vi i evangeliskt-lutherskt sammanhang benämner regementsläran, d.v.s. att Gud styr och uppehåller tillvaron på två sätt: dels genom Ord och sakrament i Kyrkan och dels genom myndigheter och lagstiftning i samhället.

Med stor behållning brukar jag i frågor som berör dogmatik och etik konsultera två verk av teologen, prästen och missionären Josef Imberg: Guds nåds evangelium (Bokförlaget Pro Veritate, Uppsala 1978) och Den goda vägen (Norma Bokförlag, Borås 1985).

Beträffande teologisk utbildning och forskning skriver Imberg bl.a. följande i Den goda vägen:

… att verklig bildning aldrig kan vara enbart en huvudets eller minnets angelägenhet. Man kan nämligen vara teoretiskt bildad och äga stora minneskunskaper men samtidigt vara djupt obildad i sitt hjärta och därtill uppföra sig på det mest obildade sätt i sitt leverne. Ur kristen synpunkt är det därför angeläget att alltid framhålla sinnets och hjärtats bildning som en viktig del av helgelsen. Detta är en synpunkt som borde kunna förstås långt utanför de kristna leden. Endast den bildning, som når in i människans innersta, till hennes personlighets djup, kan vara av något egentligt värde. Den yttre kunskapen, antingen den är boklig, tankemässig eller teknisk, kan endast bli formell och ytlig, ett skal. Om det vill sig illa, kan den vara så skild från allt inre liv, att den blir oetisk, d.v.s. utan moral, och därmed också ställa sig i onda och nedbrytande makters tjänst (sid 360–361).

I Guds nåds evangelium beskrivs en kristens liv under två regementen: att leva i världen och att visa trohet i vardagen, fast att man i andligt avseende tillhör ett annat rike. Det finns dock undantag – när avsteg görs från en av Gud given ordning mellan dessa regementen. Imberg skriver bl.a. följande:

Det finns en situation, där Skriften inte bara medgiver utan befaller olydnad mot den världsliga myndigheten, antingen denna är hednisk, ateistisk eller till namnet kristen. Denna situation föreligger, då överheten själv har överskridit gränsen för sin maktutövning och givit sig in på det andliga området, där den ingenting har att bestyra eller befalla. Detta visar sig på det sättet, att de världsliga makthavarna ”bjuda något, som är synd”. Det är här inte fråga om vilken ”synd” som helst utan om en sådan gärning, som innebär ett klart och medvetet iakttagande av något, som Gud har förbjudit men som överheten av någon anledning behagar befalla. Då ger Skriften denna enkla och klara förhållningsorder: ”Man måste lyda Gud mer än människor” (sid 382).

Swärd har i sin blogg lovat att ytterligare utveckla tankegångarna (i bloggen finns redan åtskilligt att läsa i ämnet, sett framför allt utifrån ett frikyrkligt perspektiv).

Som kristna har vi anledning att i en sekulariserad tid reflektera över dessa frågor. Bibelstudiet bör vara i fokus, inklusive beaktande av erfarenheter från den kristna kyrkans historia.