Vännen Henrik Perret i Finland har ofta välskrivna och informativa bloggar. Med intresse läste jag hans analys av det kyrkliga läget i Finland, baserat på en rapport som publicerats om arbetet i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland (2008–2011) – kan läsas under rubriken: Kyrkan i siffror och Statistik årsbok för kyrkan 2011.

Perret skriver bl.a. att pågående liberalisering leder till ett allt mer omfattande alternativt gudstjänstfirande:

Det skulle inte förvåna mig om antalet gudstjänstbesökare i olika gudstjänstgemenskaper skulle börja närma sig antalet i våra lokalförsamlingars ordinarie gudstjänster. Om man ännu tänker på tillfällen som de olika grenarna av den laestadianska väckelsen ordnar, som i praktiken är deltagarnas enda söndagssammankomst, blir det tiotals tusen personer ytterligare, varje söndag.

Nu är kyrkan nog i kris. Den politiska korrektheten som kyrkan eftersträvat, trenderna är ju i många fall helt identiska i samhället och i kyrkan i detta avseende, har burit frukt. Inte den frukt som kyrkan har önskat – tillströmning – utan dess motsats: massflykt.

Perret ger antydningar om vad som behövs:

Back to basics, är därför mitt råd. (—) Skulle det vara dags att se över agendan, besluten, att gå ner på knä inför kyrkans framtid.

Läs bloggen i sin helhet: Hur mår kyrkan?

Krisen visar sig också på andra sätt. I september vigdes fyra finska präster via en systerkyrka som fortfarande har konfessionell basis: Leif Nummela präst i Ingermanland.