Kasta därför inte bort er frimodighet, som ger stor lön. Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat. Ty ännu en kort liten tid, så kommer han som skall komma, och han skall inte dröja. Min rättfärdige skall leva av tro. Och vidare: Men om han drar sig undan finner min själ ingen glädje i honom. Men vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade. Vi hör i stället till dem som tror och vinner sina själar (Hebr. 10:35–39).

 

Inledning

Två egenskaper lyfts fram – viktiga sådana i en kristens liv:

  • frimodighet
  • uthållighet

Dessa är definitivt inte självklara, det vet vi. I en tid av motstånd på olika sätt – hur lätt är det inte att försagdhet, missmod och uppgivenhet träder fram i dagen? Men författaren uppmuntrar: Kasta inte bort er frimodighet, som ger stor lön. Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat. Och för att underbygga denna uppmuntran lyfts tre aspekter fram:

  • Jesus kommer snart
  • Frälsningens grund
  • Ett liv inför Guds ansikte

 

Jesus kommer snart

Kyrkoårets texter betonar just denna sak. Det nytestamentliga budskapet likaså – överraskande stor del berör just de eskatologiska aspekterna. … ännu en kort liten tid, så kommer han som skall komma, och han skall inte dröja. Var detta sant då, när det skrevs ner – hur mycket mer här och nu! Tiden är kort – Herren är nära! Jesus kommer snart!

 

Frälsningens grund

På ett kort, pregnant sätt lyfts evangeliet fram, bestyrkt genom ett citat från GT: Min rättfärdige skall leva av tro (jfr Hab. 2:4). Samma ord citeras i Romarbrevets inledning: Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken. Rättfärdighet från Gud uppenbaras i evangelium, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva av tro (Rom. 1:16–17). I en evangelisk-luthersk kontext är vi utomordentligt tacksamma och fokuserade på vad som är frälsningens grund. Vi lär:

… att människorna icke kunna rättfärdiggöras inför Gud genom egna krafter, egen förtjänst eller egna gärningar, utan att de rättfärdiggöras utan förskyllan för Kristi skull genom tron, när de tro, att de upptagas i nåden och att synderna förlåtas för Kristi skull, vilken genom sin död åstadkommit tillfyllestgörelse för våra synder. Denna tro tillräknar Gud som rättfärdighet inför honom, Rom. 3 o. 4. (Augsburgska bekännelsen, artikel IV).

 

Ett liv inför Guds ansikte

Genom tydlig retorik förmedlas hur gudsförhållandet skadas respektive befrämjas: … om han drar sig undan finner min själ ingen glädje i honom. Men vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade. Vi hör i stället till dem som tror och vinner sina själar. Kyrkoårets texter lyfter på olika sätt fram riskmoment och faror: att somna in, bli bedragen, o s v. Detta är synnerligen ödesdigert, livsfarligt. … om han drar sig undan finner min själ ingen glädje i honom. Dess motsats är ett liv i öppenhet / närhet inför Guds ansikte: … vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade. Vi hör i stället till dem som tror och vinner sina själar. Psalmisten betyger: Herren har förtrolig gemenskap med dem som fruktar honom, sitt förbund uppenbarar han för dem (Ps. 25:14).

 

Avslutning

Så förmedlas detta budskap också till oss, i vår tid och i vår situation: Vänner och medarbetare: låt oss med frimodighet och uthållighet fortsätta både liv och tjänst, baserat på dessa tre grundläggande fakta, som Hebréerbrevsförfattaren lyft fram:

  • Jesus kommer snart
  • Frälsningens grund
  • Ett liv inför Guds ansikte.

 

(Inledande andakt vid Konsistoriets sammanträde den 16 november 2012 i Göteborg)  +RG