Förbereder mig inför resa till Finland (2–5 maj). Vad som förestår finns angivet i notisen Biskopsvigning i Finland.

På lördag sker, formellt sett, också ”ett uppbrott” med avseende på Missionsprovinsen i Sverige och Finland. Det Evangelisk-lutherska Missionsstiftet i Finland träder i full funktion genom biskopsvigningen. Samtidigt sker ett namnbyte hos oss till – Missionsprovinsen i Sverige. Snarast möjligt blir det synligt i dokument, stadgar, på hemsidan, etc.

Personligen känns det hedrande att under drygt tre års tid ha fått stå i närkontakt med vännerna i Finland. Min ”vandring i Finland” i Missionsprovinsens regi började vid biskop Matti Väisänens vigning den 20 mars 2010: Missionsprovinsens nya biskop i Finland vigd.

Den historiskt intresserade kan ta del av en hel del information via länken Utvecklingen i Finland.

Missionsstiftet i Finland ger ut en publikation med namnet Pyhäkön Lamppu. Det mesta av materialet är på finska, men en och annan artikel finns på svenska. I nr 1 / 2013 skrivs följande om framtida relationer i de nordiska länderna:

Som svenskspråkiga är de flesta av oss medvetna om att Lutherstiftelsen varit en del av Missionsprovinsen i Sverige och Finland. Detta medlemskap tar nu slut. Dekan Juhana Pohjola sammanfattade detta med att skriva:

Nu har Finland kommit till en fas där det behövs egna kyrkliga strukturer. Förutom de nuvarande församlingarna inom Lutherstiftelsen har nya gemenskaper uppkommit, som vill vara med och bygga ett missionsstift i Finland. Som en följd av detta håller det på att skapas ett eget stift i Finland. Detta stift kommer församlingarna i Finland att grunda 16 mars 2013. Också i detta sammanhang är det viktigt att avdramatisera denna process. Kontakten med Sverige kommer inte att brytas utan bara få en annan form.

(—)

Vi har behövt och kommer att behöva varandras understöd också i framtiden, varandras stöd i den mission som Kristi kyrka har! Detta innebär att det framtida missionsstiftet är mån om att upprätthålla kontakterna och det goda samarbetet som funnits mellan Sverige, Norge och Finland.

Vi instämmer med dekanen Pohjola! Ett arbete om framtida samarbetsrelationer är redan påbörjat och kommer bl a att följas upp vid ett nordiskt biskopsmöte i Norge den 12 september.

De personliga kontakterna genom årens lopp är ett kapitel för sig. Jag tänker på ett antal sporadiska möten med den blivande biskopen Soramies, något som jag redogjort för i en tidigare artikel: Finland utökar.

Med tacksamhet och glädje beger jag mig – om Gud vill – till Finland!