I slutet av april månad stannades jag upp inför en artikel i DN med rubriken Politiken är (ibland) granne med Gud. Utifrån samtida aspekter vägs relationen mellan politik och religion. Jag fastnade inför formuleringen – en problematisk paradox:

Demokratin måste garantera religiös frihet, men viss religiös praxis är till sin natur odemokratisk. Det kommer att uppstå schismer – men i en modern rättsstat är utgången given. Som Elensky skriver i antologin: ”den sekulära lagen kan råka i konflikt med religiösa lagtraditioner, men då måste det vara klart att det alltid och uteslutande är den sekulära lagstiftningen som gäller.”

Läs artikeln i sin helhet – här.

Beskrivningen träffar rätt med tanke på vad som är faktum i västvärlden av idag. Den kristna trons ”religiösa praxis” är under påtaglig attack – en ny dagordning är för handen.

För några veckor sedan aktualiserades detta, när biskopen i Göteborgs stift basunerade ut sitt ”stolta budskap” på stiftets hemsida inför ett förestående evenemang:

I slutet av maj och början av juni synliggörs ett Göteborg fullt av färg och form, lek och allvar, möten och samtal. West Pride kommer till stan, en HBTQ-festival där var och en har rätt att vara sig själv och känna stolthet över den man är.

Årets kampanjbudskap är I AM PRIDE! West Pride lyfter bl a fram normkritik och hbtq-personers livssituation och vill verka för ett klimat som motverkar fördomar och diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet. Detta är något som tyvärr ännu inte är självklart i alla sammanhang, varken i samhället eller i kyrkan.

Söndagen den 2 juni är det Regnbågsparad genom Göteborg och biskopen bekänner och utmanar:

Då kommer jag stolt att vandra med i paraden och vill uppmuntra er i Göteborgs stifts församlingar att göra detsamma. Vi är alla skapade med vår identitet till Guds avbild, älskade och längtade av Gud som de vi är.

Läs pressmeddelandet i sin helhet: Biskop Per: Jag är stolt!

Jag är fortfarande chockad! Hjärta och tanke fylls av nöd, bekymmer och stor sorg! Saken har, vad jag kunnat se, inte uppmärksammats särskilt mycket i media. Har vi vant oss och i princip anpassat oss till nämnda, politiskt korrekta, livsmönster?

I tidningen Kyrka & Folk (nr 19/2013) har prosten Bengt Birgersson berört ärendet. Han skriver bl a följande om biskopens stolta svek:

På hemsidan för Göteborgs stift kan man nu läsa om vad som är den nuvarande göteborgsbiskopens stolthet. Under en stor bild av regnbågsflaggan finns också en bild på biskopen, där han stolt deklarerar att han nu ska gå med pridefestivalens demonstrationståg som anordnas av West Pride i Göteborg i början av juni. Så uppmuntrar han alla stiftets medarbetare att komma och gå med honom. Långt borta från vad han själv lovat i prästvignings- och biskopsvigningslöften uppmuntrar han sin kyrka att ge sitt fulla stöd till det som Herrens apostel i Rom. 1:18ff så tydligt avvisar. Detta är inte en olycka bara för honom själv. Han drar andra med sig på sin farliga väg. Och ingen av dem, som behövde få höra Guds kyrkas hjälpande och klara ord, får höra något. Vem kan då bli frälst?

Birgersson konkluderar om konsekvensen:

Det är möjligt att biskopen får både HBTQ-rörelsens tack och medias uppmärksamhet. Men dem som han var satt att leda förleder han. Den kyrka, som satt honom att vara en av dess biskopar har inget organ, som förmår visa honom den rätta vägen. Eller avsätta honom! Vad blir slutet? Profeten Hesekiel såg i sin syn hur Herrens härlighet lämnade Jerusalems tempel innan Nebukadnessars härar jämnade templet och staden med marken. Var är Herrens härlighet idag?

Aposteln Paulus säger med förfärande tydlighet, att Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. Vi människor bryter inte ostraffat mot skapelsens ordningar. Det är inte bara Sodoms synder, som hör hit. I samma kapitel nämner Paulus om mycket annat, bl.a. ondska, girighet och elakhet, … avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja … skvallrar och förtalar, de hatar Gud … våld … skryter och tänker ut allt ont … lyder inte sina föräldrar … trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. Detta är inte bara synd i sig utan också en del av Guds dom. När människor lämnar sin Skapare utlämnas de till all slags ondska och mognar till domen. Vladimir Putins bombflygplan utanför Gotska Sandön och det svenska flygvapnets bristande förmåga att gå upp och avvisa dem kan ge en antydan om en annalkande fara. Skulle vi slippa detta, återstår ändå räkenskapens dag.

Guds kyrka med sina präster och biskopar är kallad att förkunna allt Guds ord, också det som går på tvärs med tidsandan. En biskop ska vara Guds ords försvarare och veta vad Guds lag säger och veta hur man förkunnar det äkta evangeliet om Kristi rättfärdighet. Allt annat är svek och löftesbrott. Men hur många löftesbrott vi än kan drabbas av, så står Gud fast vid alla sina löften om nåd. Också när vi själva måste erkänna oss som löftesbrytare. Det gäller också i tider då HBTQ-rörelsen tycks få sista ordet.

Läs ledaren i sin helhet: Löften och löftesbrott.

Tidningen Världen idag har uppmärksammat ärendet. Rune Imberg, präst, teol dr och lärare i kyrkohistoria vid Församlingsfakulteten i Göteborg, säger bl följande:

Vi kan inte börja i samhällets värderingar utan ska börja i Bibelns värderingar, och det som Bibeln lär om att vi alla är fallna syndare som behöver förlåtelse, helande och upprättelse. Utifrån det kan man sedan fundera på hur man ska bemöta människor med olika problem. Självklart finns det många människor som brottas med den sexuella identiteten, och det ska hanteras på ett pastoralt sätt, med respekt för människors integritet – men det här är ju bara ren opportunism.

Läs artikeln i sin helhet: Göteborgs biskop i regnbågsparad.

Noterade att saken som sådan även är aktuell i en amerikansk kontext. LCMS-presidenten har nyligen publicerat en artikel som berör samma problematik och frågeställning. Han skriver bl a följande:

As the same-sex marriage train gains steam, we find ourselves increasingly under attack, our social ministry agencies are forced to either capitulate to the state or lose funding and even licenses. All opposed to same-sex marriage for conscience grounds are and will increasingly be labeled bigots in line with slave-holders and those who were opposed to ending of legalized racism in this country. And know this: As traditional Christians are driven out of the public square, the door is also closed for the Gospel.

The task before us is monumental. We are called to repent of our lack of appreciation for marriage and family. We are called to confess Christ to all and call all to repentance. We must elevate marriage among us and educate, educate, educate. Even as we seek specific ways to care for those challenged by same-sex attraction, we must resist conforming to the culture.

Lär artikeln i sin helhet: Marriage and the Church.

Kyrkans Herre har – fortfarande – ett tydligt uppdrag som Guds folk får vara stolta och glada för: att i Jesu namn förkunna omvändelse och syndernas förlåtelse.

Mitt i bekymren finns ljuspunkter! I tidningen Dagen fanns för någon vecka sedan en uppmuntrande artikel med rubriken: Anpassning räddar inte kyrkan.

Bakgrundsmaterialet i den artikeln finns i tidskriften Time: In the War Over Christianity, Orthodoxy is winning.