Titeln är hämtad från dagens evangelietext (Luk. 2:42–52), berättelsen om Jesus som tolvåring i Jerusalems tempel. Det är för övrigt den enda berättelsen som bevarats i NT angående hans barndom och uppväxttid, med sammanfattningen: Jesus växte i vishet, ålder och välbehag inför Gud och människor.

Berättelsens dramatik avslöjar något om Jesu person, att han är sann Gud och sann människa. Han är “ställd under lagen” (Gal. 4:4) och följdriktigt betonas att han underordnar sig föräldrarna. Samtidigt är han i förtrolig gemenskap med Gud: Fadern, Sonen och Anden. Detta framgår i Jesu ord till de bekymrade föräldrarna: Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min Far? (Svenska Folkbibeln 2014). Andra bibelöversättningar har viss variation beträffande översättningen av den senare meningen:

  • Vissten I icke, att uti de stycker, som min Fader tillhöra, bör mig vara? (Karl XII:s Bibel).
  • Vissten I icke, att i det min Fader tillhör bör jag vara? (Normalupplagan).
  • Vissten I då icke att jag bör vara där min Fader bor? (1917).
  • Vissten I icke, att jag måste vara i det som är min Faders? (Hugo Odeberg).
  • Visste ni inte att jag måste vara i min faders hus? (Bo Giertz).
  • Visste ni inte att jag måste vara hos min fader? (1981 och 2000).

Det är berikande att utifrån den grekiska grundtexten betrakta de olika översättningarna.

Bo Giertz har förmodligen sammanfattat grundtextens innebörd korrekt när han i sin Lukas-kommentar skriver: Måste han inte vara “i det som tillhör min Fader” som svaret egentligen lyder. Innebörden av denna förtroliga gemenskap beskriver Giertz på följande sätt:

 De visar också ett förhållande till Gud, som ingen from jude tidigare gjort anspråk på. Gud kunde nog kallas Israels Fader, men att en enskild människa kallade honom min Fader var något oerhört. Och här skedde det med en barnslig självklarhet.

Bertil Gärtner har i sin kommentar till evangelietexten bl a skrivit följande (Svensk Pastoraltidskrift 1963):

Han säger i halvt förtäckta ordalag, att han är Guds Son och därför måste vara där Gud är och vara honom lydig. Detta “måste” är betingat just av lydnaden mot Gud som är förmer än lydnaden mot föräldrarna. Gudssonskapet betingar en uppgift här i världen och denna uppgift griper utöver familjebanden, liksom det för varje kristen gäller att icke ställa familjen före Kristus, Matt. 10:37.

Jesu ord som tolvåring är uppenbarligen de första som yttrades och nedtecknades under den Helige Andes ledning. På så sätt påbörjades uppfyllelsen av profetian i Psaltaren (40:7–9):

Slaktoffer och matoffer
vill du inte ha
 – du har öppnat mina öron – 
brännoffer och syndoffer 
begär du inte.
 Därför säger jag:
 ”Se, jag kommer, 
i bokrullen står det skrivet om mig.
 Att göra din vilja, min Gud,
 är min glädje.
 Din lag är i mitt hjärta.”

Den dubbla underdånighetens innebörd sammanfattar Martin Luther i Huspostillan på följande sätt:

Detta är alltså huvudinnehållet i dagens evangelium: Kristus är en herre över allt och likväl är han, oss till efterdöme, fader och moder lydig, på det att vi må lära båda delarna: först att lyda Gud, sedan att också bevisa fader och moder samt all överhet trogen tjänst. Så kan vi fröjda oss över att ha gjort rätt på båda sidor, och så skall all lycka och välsignelse vara med oss. Det förläne oss vår käre Herre Kristus! Amen.