Har tidigare uppmärksammat en del publikationer av Carola Nordbäck, professor i kyrkohistoria vid Teologiska institutionen i Uppsala, t ex i bloggen “Att återvända till början”.

I Svensk Teologisk Kvartalskrift, nr 4/2014 (sidorna 189–190) har professor Anders Jarlert recenserat denna bok, och han skriver bl a följande:

Två av artiklarna om historiebruk hos minoriteter håller hög klass. Det gäller Daniel Lindmarks klargörande analys av historiesynens utveckling i Bibeltrogna Vänner och hos Axel B. Svensson, samt Carola Nordbäcks studie av historia och identitet inom Missionsprovinsen.

(–––)

Carola Nordbäck betonar Missionsprovinsens strävan “att återvända till början”. Urkyrkoromantiken har under 1900-talet präglat andra rörelser, t ex pingströrelsen. Genom flitigt citerande från Missionsprovinsens egna dokument får Nordbäck denna att framstå som tämligen motsägelsefylld. När Nordbäck skriver, att trots att Missionsprovinsens företrädare beskrivit rörelsen som “en del av Svenska kyrkan” har det funnits en strävan att “överskrida nationsgränserna”, associerar jag till en historisk parallellföreteelse: de självständigt organiserade brödraförsamlingarna med egen biskop i Herrnhut samtidigt som de menade sig tillhöra Svenska kyrkan. Skillnaden är dock att herrnhutarna hade kungligt tillstånd att fira separat gudstjänst, medan Missionsprovinsen gör det ändå.