Åren 1997, 2000 och 2002 kallade biskop emeritus Bertil Gärtner till s k allmänkyrkliga möten i Linköping. 1 500–2 000 personer från olika fromhetstraditioner inom Svenska kyrkan möttes för att förnyas i kallelsen att följa Guds ord, så som det givits i Bibeln och de lutherska bekännelseskrifterna.

Vid mötet i november 1997 presenterades dokumentet Grunden och gränserna. (Jag har ännu inte funnit detta dokument på nätet “i svensk version”, utan får hänvisa till en länk från grannlandet Norge!).

Grunden och gränserna tar upp det nödläge som allt mer upplevs vara för handen i Svenska kyrkan: “… att grunden överges och gränserna överskrids”. I fem punkter anges aktuella frågeställningar, om:

  • Gud
  • Jesus och människornas frälsning
  • Uppenbarelsen
  • Lagen och kristen livsstil
  • Kyrkan

Därefter lyfts fem tänkvärda aspekter fram om vad som kännetecknar ett apostoliskt utformat kyrkoliv:

  • Gudstjänsten i centrum
  • Diakoni och mission
  • Bibeln
  • Sakramenten
  • Kyrkfolket

Avslutningsvis anges ett antal förpliktelser för bekännande kristna i en svår tid: sammanhållning, medvetenhet, kyrkokritik, andlig förnyelse och mission.

Det är förmodligen för tidigt att dra några definitiva slutsatser av dessa Linköpingsmöten, kyrkohistoriskt sett. Vid genomläsning av dokumentet noterar jag försöken till tydlighet beträffande grunden och gränserna i ett antal frågor. Min bedömning är att dessa fortfarande är aktuella, även om många p g a gällande tidsanda och pragmatiskt tänkande anser dem vara “icke-frågor”. Låt mig utmana till läsning av punkterna IV och V i dokumentet:

 IV. Om lagen och kristen livsstil

PÅ BIBELORDETS GRUND och i gemenskap med kristna i alla tider och över hela världen bekänner vi att Gud i sin omsorg om oss människor i skapelsen har lagt ned en ordning för mänsklig samlevnad. Även som fallen i synd anar människan denna ordning genom samvetet och genom sitt förnuft. I Bibeln framställs den i klara och tydliga ord som Guds lag.

Vi tror att varje människa är skapad till Guds avbild och att därför det mänskliga livet är okränkbart från avlelsens ögonblick till den naturliga döden.

Vi tror att Gud skapar människor till män och kvinnor, ämnade att leva tillsammans i kärlek, omsorg och kompletterande gemenskap. Sexualitetens gåva har sin plats i äktenskapet mellan en man och en kvinna, som bygger familjen i inbördes trohet och gemensamt ansvar. När lagen förkunnas bereds människor att ta emot evangelium om syndernas förlåtelse.

Mot detta strider de läror som säger att Gud aldrig har gett oss någon ordning att leva efter, utan att vi människor, som enskilda och som folk, själva får avgöra vad som är rätt eller fel efter hur vi tänker och känner. Mot tron på en av Gud given ordning för människors liv tillsammans strider läror som säger att äktenskapet bara är en bland flera likvärdiga möjligheter eller att sexuella relationer mellan personer av samma kön är enligt Guds ordning.

 

V. Om kyrkan

PÅ BIBELORDETS GRUND och i gemenskap med kristna i alla tider och över hela världen bekänner vi att Gud i Kristus har gett oss både ett nytt liv och en gemenskap att leva det i,

att Jesus Kristus är Kyrkans Herre och huvud,

att Kristi kyrka på jorden är Guds redskap för människors frälsning, där de genom den Helige Ande på ett övernaturligt och dock verkligt sätt får ta emot Kristus i Ordet och sakramenten,

att Gud i kyrkan har gett oss ett särskilt ämbete med uppgift att förkunna Ordet och förvalta sakramenten,

att Jesu Kristi vilja och ordningar, som de kommer till uttryck i Guds Ord, är förpliktande för kyrkan i alla tider,

att alla kristna har ett medansvar för att bevara och när så behövs återupprätta kyrkans enhet med Kristus och hans apostlar.

Mot detta strider läror som säger att kyrkan bara är en funktion i samhället och därför kan göras om genom politiska beslut eller styras som vilket samhällsorgan som helst. Mot detta strider också läror som säger att kyrkan är en sammanslutning av människor med likartade åsikter och att dessa därför kan göra om kyrkan efter vad de finner lämpligt.

Ordningen med kvinnliga präster är ett exempel på hur kyrkan på ett oriktigt sätt anpassar sig till samhället och dess för tillfället rådande ideologi och därvid går utöver de fullmakter hon har fått av sin Herre. Vi vet att många kvinnliga präster utifrån en ärlig vilja att tjäna Gud utför en hängiven tjänst. Samtidigt måste vi konstatera att denna ändring av Svenska kyrkans ämbete har öppnat slussarna för en flod av idéer och tankar som ifrågasätter eller förnekar även de mest centrala kristna trossatser. Den nya ordningen har drivits igenom med olika slag av påtryckningar, med en rad av löftesbrott och nu med diskrimineringen av prästkandidater som inte blivit övertygade om att den nya ordningen kommer från Gud och av detta enda skäl förvägras prästvigning.

Vad hände sedan – efter åren 1997, 2000 och 2002? Har vi levt upp till förpliktelserna om sammanhållning, medvetenhet, kyrkokritik, andlig förnyelse och mission? En del av frågeställningen finns besvarad i ett par artiklar i Missionsprovinsens regi: Biskop Göran Beijer i När en gammal kyrka finner nya former – hur vi tänkte, och prosten Per-Anders Grunnan i Missionsprovinsen 10 år.

Kallelsen kvarstår, att reflektera över och praktisera grunden och gränserna …!