För ungefär en månad sedan rapporterade jag om planerna för diverse åtaganden under årets första månader: Från Missionsbiskopens bord.

Så har vi kommit en bit på vägen. Vid Konsistoriets sammanträde den 26 januari var det prästexamen för Daniel Johansson han godkändes som Sacri Ministerii Candidatus. Vid prästvigningen den 9 februari delgavs följande kungörelse:

Missionsbiskopen och Konsistoriet i Missionsprovinsen i Sverige har efter prövning beslutat kalla följande prästkandidat till prästvigning och prästtjänst inom Missionsprovinsen: Daniel Johansson, född den 26 mars 1975, döpt den 13 april 1975 och konfirmerad den 22 april 1990, sedan 2012 PhD och lektor i Nya Testamentet på Församlingsfakulteten i Göteborg, prästvigning i Göteborg den 9 februari 2019 och därefter tjänst som biskopsadjunkt inom Missionsprovinsen med ansvar för Läronämndens arbete och Prästkollegiets fortbildning och därutöver tjänstgöring som biträdande pastor i Immanuelförsamlingen i Göteborg.

Högtidsdagen i Tuve, Göteborg genomfördes enligt planen: Prästvigning av Daniel Johansson.

Daniel Johansson, som är lärare på FFGskrev nyligen en artikel med anledning av en nyutgiven bok: Den mångfacetterade reformationen (Församlingsförlaget). Rubriken är: Luthers unika musikaliska arv.

Uppdraget i överlämnande-fasen för min del fortsätter. Det är både arbetsamt och stimulerande att arbeta med såväl avslutning som fortsättning. Försöker tänka så här: … förbered så mycket som möjligt så att  när frånträdandet är en verklighet  det finns minimalt med följdfrågor från medarbetarna …! Återstår att se om det kommer att lyckas? Förmodligen blir inte så fallet, och det skulle kanske bli en oroväckande tyst tillvaro …

Om två månader är det om Gud vill en ny högtid i Göteborg: Biskopsvigning.

Parallellt med det konstruktiva arbetet, församlings-etablering och prästvigning, pågår en kamp – ett försvarsarbete. Aposteln Paulus talar om att såväl försvara som befästa evangeliet (Fil. 1:7), så också i vår tid.

En broder i prästkollegiet, Rune Imberg, som 1988 prästvigdes för tjänst i Svenska kyrkan, Göteborgs stift, har genom sin tydliga bekännelse fått stå till svars inför Göteborgs Domkapitel. Rune har helt enkelt framhållit det som finns i hans prästvigningslöfte:

… av honom inför Gud och Hans heliga kyrka avgivet löfte, att i alla stycken rätt och värdigt förvalta detta ämbete, Gud till ära  och själar till salighet, att alltid förbli vid Guds rena Ord, fly all falsk och kättersk lära, rätt predika Jesus Kristus enligt Guds ord och förvalta de heliga sakramenten efter Hans instiftelse samt leva så att han liv blir till föredöme för alla och ingen till anstöt …    

Eftersom Svenska kyrkan bejakat falsk och kättersk lära, t ex i ämbetsfrågan, har Rune Imberg sakligt redogjort för detta. Han visar sin vilja att vara trogen den kallelse och bekännelse som avgivits vid prästvigningen och tydligt påpekat avvikelserna från Svenska kyrkans sida. Göteborgs Domkapitel har valt att inte låta detta passera utan åtgärd, vilket lett till att Rune Imberg den 17 januari förklarats … “obehörig att utöva kyrkans vigningspräst som präst”. Beslutet har överklagats.

Bekännelsen och den påföljande processen har uppmärksammats av media på olika sätt. Den som är motiverad att vara informerad i ärendet kan, med rätta, ta del av bl a följande dokumentation:

Det återstår att se vad utfallet blir. Prästbrevet antyder också en annan aspekt:

Om han så, även när han får dela sin Herres smälek, med trohet och nit förrättar den Heliga tjänst som blivit honom anförtrodd, skall Herren ge honom den trogne tjänarens lön.